Singing in the brain

Brain pleasers: nervcellerna som reagerar på sång.

Neuroforskare har identifierat nervceller i hjärnan som lyser upp när vi hör sång.

För första gången har forskare hittat nervceller i den mänskliga hjärnan som svarar specifikt på sång. Dessa celler, som finns i hörselbarken, verkar svara på den specifika kombinationen av röst och musik, men inte på vanligt tal eller instrumental musik.

Den nya studien bygger på tidigare forskning av samma forskarteam där forskarna hittade nervceller som svarar på musik i allmänhet. Detta med hjälp av funktionell magnetisk resonanstomografi (fMRI), en teknik som mäter blodflödet i hjärnan som resultat av nervcellernas aktivitet.

"Hittills har de flesta metoder som använts inom mänsklig kognitiv neurovetenskap inte gett oss möjlighet att se hur nervcellerna är fördelade", säger Nancy Kanwisher, professor i kognitiv neurovetenskap. " Datan om nervcellernas aktivitet har fram till nu talat om för oss att vi har en hjärna som gör något, men inte så mycket mer. Nu ville vi gå ett steg längre och ta reda på vad som händer på ett djupare plan."

Teamet har samlat in inspelningar av elektrisk aktivitet från hjärnans yta, vilket innebär noggrannare och mer exakta resultat. Det finns dock ett problem med denna metod: den måste utföras intrakraniellt. Alltså inne i skallutrymmet.

Jag vill gärna citera ’’MEATLOAF’’ (R.I.P) här: ’’I would do anything for love (läs science), but I won’t do that.’’

Data med hög upplösning erhölls med hjälp av elektrokortikografi (ECOG), där den elektriska aktiviteten i hjärnan registreras av elektroder placerade inuti skallutrymmet. ECOG kan vanligtvis inte utföras på människor eftersom det är ett så invasivt ingrepp.

Patienter med t.ex. epilepsi, som redan övervakats i flera dagar för att fastställa ursprunget till sina anfall innan de ska opereras, gick med på att få sin hjärnaktivitet mätt, medan de utförde vissa uppgifter för vetenskaplig forskning. I det här fallet samlades data från 15 deltagare som fick lyssna på 165 ljud – samma ljud som användes i den tidigare studien – under flera år.

"Det finns en grupp nervceller som reagerar på sång, och tätt intill finns en annan grupp nervceller som reagerar på musik i allmänhet", förklarar Sam Norman-Haignere, forskare och biträdande professor i neurovetenskap vid University of Rochester Medical Center i USA. "Med intrakraniella inspelningar fick vi ytterligare upplösning, vilket gjorde att vi kunde plocka isär nervcellerna och se deras fördelning."

"Ett nytt mönster av nervceller som bara svarade på sång dök upp överst i tinninggloben, nära språk – och musikområdet i hjärnan", säger Norman-Haignere. "Det här var ett fynd som vi verkligen inte förväntade oss", fortsätter han, och avslutar med att säga att teamet i framtiden hoppas på att lära sig mer om vilka aspekter av sång som orsakar reaktionen hos dessa nervceller.

Nu tänker ni nog typ att detta visste vi ju redan – att musik och sång påverkar hjärnan och alltså vårt hälsotillstånd i allmänhet. Ja, förvisso, men denna studien är lite mer detaljerad och jag befinner mig redan i framtiden när de har lyckats bryta ner nervcellernas fördelning ännu mer detaljerat.

Många röda nervceller för rockiga röster. Lila och hårda som sten utanpå men mjuka inuti för bluesiga röster. Blåa nyanser för pop, och runda och mjuka för barnsånger. Ju fler nyanser på sina sångnervceller desto bredare musiksmak. Ju djupare färg desto mer introvert.

Jag kan fortsätta flumma i all oändlighet om sångnervcellernas form och färg men jag ska avrunda med att säga - med risk för att vara subjektiv - att Sivert Høyems sång i en sån här studie sannolikt hade visat en hjärnbalk fylld med regnbågsfärgade nervceller som vibrerar likt elektriska stötar. I harmoni.

Detta framtidsscenario (som än så länge bara existerar i min fantasi) är både fascinerande och skrämmande. Det låter ganska logiskt att det en dag inom snar framtid kommer att vara möjligt att bevisa att Tommy i Bengtsfors faktiskt är intelligentare än Nina i Lund genom att undersöka hur deras sångnervceller i hjärnbalken är fördelade och vilken färg och form de har.

Förhoppningsvis utan att behöva lägga dem under kniven.